I det mörkaste mörker lyser ljuset som starkast

Jag ser det i hennes ögon och det gör så ont inom mig. Hon står där framför mig, vi står varandra så nära att det är omöjligt att inte se hennes ögon. Hon är fint sminkad och har vackra kläder. Det är hennes arbetskväll, hon behöver kunder så det gäller att se bra ut. Jag misstänker att hennes liv styrs av någon annan, någon som har makten att fälla – inte fria. För i hennes liv finns ingen frihet. Hon är fånge i sin egen kropp. En kropp som hon själv inte äger, det gör hallicken eller bordellmamman och de som gång på gång ”köper henne” för sina egna behov och lustar.

Hon berättar för mig om sina barn. Hon har tre underbara barn, men de bor inte i Sverige utan i Frankrike. Hennes ansikte lyser upp när hon pratar om dem, hela hon strålar och för tillfället är ljuset starkare än mörkret.
Det är dagarna före jul när jag tillsammans med Elise Lindqvist delar ut Sisters Julpåsar till kvinnorna som kommer till Malmskillnadsgatan. Deras förväntan är stor och något av en ”julaftonsstämning” infinner sig. De vet vid det här laget att Sisters Julpåsar innehåller produkter som de behöver och som gör dem oerhört glada. Så trots att det är kallt och mörkt där vi står, tänds ljuset i deras ögon. De ser och förstår att det finns människor som tänker och bryr sig om dem.

I samband med att vi överlämnar Julpåsen så pratar vi lite och sen får jag be för var och en av dem. Jag ber om Guds välsignelse över deras liv, för deras nära och kära och att Guds omsorg ständigt ska beskydda dem. Då gråter våra hjärtan, och jag känner mig så hjälplös. Alla vet vi att kvinnorna på Malmskillnadsgatan behöver beskydd på ett speciellt sätt. För vad som helst kan hända. Under kvällen som vi är där, blir en ung tjej rånad. Hon skriker och gråter, är både rädd, arg och chockad. Några från teamet tar snabbt hand om henne, lägger en filt runt hennes axlar och bjuder på en kopp choklad.

Senare kommer polisen och tar över. Jag ser även en man komma. Efter att ha köpt och utfört det han kom för springer han snabbt därifrån. Har aldrig sett en man springa så fort på Stockholms gator, man undrar varför…
Människor gråter, deras ögon är sorgsna och jag frågar mig gång på gång, delar jag och du gråten med dem?
Det händer ibland att folk frågar mig: ”Om Gud finns varför hjälper Han då inte alla dem som lider? Men åsikter om Guds existens kan ofta skapa mer tvivel än tankar på att Han faktiskt finns. För tänk om Gud gör det och människan ändå väljer att göra det som är orätt, då finns det inte längre någon bortförklaring till varför ondskan finns.
Människan vill ha bevis, så har det alltid varit. Men trots bevis så räcker det inte för många människor, de tror i alla fall inte på Gud.

Jag läste nyligen denna berättelse: Maria, en kvinna jag känner, gick till en skönhetssalong för att få manikyr. När kosmetologen började arbeta inledde de ett trevligt samtal om många saker. När de så småningom kom in på Gud sa kosmetologen: ”Jag tror inte att Gud finns.”
”Varför säger du så?” frågade Maria, som lider av MS.
”Jo, man behöver ju bara gå ut på gatan för att förstå att Gud inte finns. Om Gud finns, skulle det då finnas så många sjuka människor? Skulle det finnas barn som blivit övergivna? Om Gud fanns skulle det varken finnas lidande eller smärta. Jag kan inte tänka mig att älska en Gud som tillåter allt detta.”
Maria tänkte ett ögonblick. Hon svarade inte, för hon ville inte påbörja en diskussion. Kosmetologen blev klar och Maria lämnade salongen.
Strax efter att hon kommit ut därifrån såg hon en kvinna på gatan som hade långt, stripigt, smutsigt hår. Hon såg sjaskig och ovårdad ut. Maria vände, gick tillbaka till salongen igen och sa: ”Vet du vad? Det finns inga kosmetologer.”
”Hur kan du säga det? frågade kvinnan häpet. ”Jag är ju här. Jag jobbade alldeles nyss med dig. Jag finns.”
”Nej”, utropade Maria, ”det finns inga kosmetologer, för om det gjorde det skulle det inte finnas några människor som hade långt, smutsigt hår och såg riktigt ovårdade ut som den där kvinnan utanför!”
”Okej, men det finns kosmetologer”, svarade hon. ”Problemet är att folk inte kommer till mig.”
(Tvivel växer på oväntade ställen men det gör tron också. John Ortberg. Libris.)

Under hela mitt liv som troende har jag sett många bevis på Guds existens. Men det händer även att bevisen uteblir, att Gud exempelvis inte svarar på bön. Det verkar som om Han, ja ärligt talat, inte ens hör och förstår att det är mycket viktigt det jag ber Honom om. Men tron har större värde än så. Tron är ljuset på min väg, kraften i mitt liv och friden i min själ.
Så tvivla inte i mörkret, Gud finns även där!

För kvinnorna på Malmskillnadsgatan finns tron på Gud. En av dem sa: ”Om inte Gud fanns så vet jag inte om jag hade levt idag”. De och många fler lever i mörker, men ljuset finns där och det lyser starkt!

- Annons -
Marie Arnfjell
Marie Arnfjell
Marie Arnfjell är ordförande och grundare till organisationen Sisters International. Hon är även chefredaktör och ansvarig utgivare för magasinet Junia.

Andra artiklar

Ester räddar – med vision för folket

Ester hade blivit drottning genom en skönhetstävling och befann sig mitt i den dåtida världens maktcentrum. I den situationen inträffar något som...

Lite medmänsklighet kan väl ändå inte skada?

Hej kära vän!Det här är ingen krönika, utan det är ett brev till just dig. Jag känner att jag behöver få vara...

Det fungerar i vardagen

Vi lever alla i en tid där upplysning och information är en viktig del. De val nutidsmänniskor gör formas mycket av den information som hon...

Hur talar Gud?

I alla tider har något av det mest avgörande för Guds rikes framgång varit att människor ”hört Gud tala”. Dessa människor har...
- Annons -

Liknande artiklar

Instagram